Oavsett vad man tycker i sakfrågan om Lundby - Wedin så tycker jag den sortens mediadrev, som nu har börjat, är tämligen osmakligt! Oavsett om hon är skyldig till det som påstås, eller inte, är hon inte en massmördare eller våldtäktsperson.

 Media slåss nu om sätt att förödmjuka och "avslöja" henne. Slåss i att visa så många fel som möjligt och att vara bäst, genom att hitta flest.

 Osmakligt är min korta analys.

 Kan tänka mig att vissa av dem som nu deltar tycker det är skönt att kunna ge andra vad de själva varit med om.

 S U C K!! säger jag bara 

 Arbetar nu med demens i skolan. Finns det då någon bättre film än "En sång för Martin" att titta på...

 Hemsk men samtidigt en väldigt bra film. Där en man sakta bryts ner och tränger längre och längre in i dimmorna. Från första tecknet med den felaktiga noten/takten, till det hemska där inte ens de närmaste känns igen. Smärtan för de anhöriga. Smärtan för vännerna när en älskad sakta försvinner. Blir till någon man inte vill att han skall bli. Från en person man beundrar till en person man blir rädd för, och kanske tom skäms för. Någon man till slut inte ens vill träffa.

  Visst görs det misstag, men är man nära hela tiden är det nog svårt att låta bli. Lätt att bli arg, lätt att tappa tålamodet. Lätt att stå utanför och säga: Varför gör hon så. Ser hon inte alla fel hon gör....  Men samtidigt måste det vara en smärtsam upplevelse att se en älskad sakta försvinna.

 Filmen väcker många smärtsamma minnen. Inte i samband med just den sjukdomen, men andra upplevelser i slutet av en levnad. Minnen där man undrar: Hur kunde J A G göra så mot en jag älskade...

 Klockan kan inte vridas tillbaka, även om man önskar det ibland!!

 Ta hand om era kära, ni vet inte hur länge ni har dom eller HUR ni har det...