Idag pratade vi om palliativ vård. Vård i livets slutskede.  Fick bl.a följa en 48 årig kvinna och hennes sista tid. ETT av hennes stora problem var att hon inte skulle få träffa sitt barnbarn. Dottern var ca 15 vilket givetvis också var ett stort problem.

 Denna film fick mig att tänka på min svärmor. Endast 46 år gammal dog hon efter att ha drabbats av bröstcancer. Igen..  Tidigare hade ett bröst opererats bort och hon ansågs frisk. Hon skulle få börja ett jobb bland barn. Hon ÄLSKADE barn. Men en sommardag släcktes denna dröm då cancerbeskedet dök upp.

 Hon fick vara med om sin älsta dotters bröllop -- med mig. Men fick aldrig uppleva sina barnbarn.  Hon dog bara en månad efter dotterns bröllop.

 Dottern dog 2006 och hon får därmed inte heller träffa SINA barnbarn. Även hon tyckte mycket om barn....

 Vi fick också se en stark film där en f.d sjuksköterska berättade om SINA upplevelser som cancersjuk. Detta var 1988 så förhoppningsvis har mycket ändrats sedan dess.

 Hon talade om vårdpersonal som skrattade och skojade med varandra. På en röntgenavdelning när hon väntade på besked om sin cancer.

 Hon berättade om frågan

"Hur mår du" när hon var väldigt cancersjuk.

"Vad vill de ha för svar? Att jag mår bra? Men det gör jag ju inte. Ställer de en sån fråga måste de ju ha tid att lyssna i 30 minuter. Men det har de ju inte..."

 Palliativ vård ÄR svår vård. Där gäller det verkligen att rätt person finns på rätt plats. DÄR om någon stans är det viktigt med värdig vård!!

 Hörde idag på radio lite om gårdagens festligheter på stan. Då en massa ungdomar roade sig.

 En ägare till ett "fikaställe" hade av ungdomarna blivit utvald -- bord hade beställts i laga ordning -- som nöjesetablisimang för att fira dagen. Detta orsakade att många ville in och många KOM in.

 När ungdomarna började dansa PÅ borden så att bord och stolar förstördes, beslutade dock ägaren sig för att avbryta festligheterna.

 Ytterligare ett antal bokade kvällar ströks omedelbart.

 Men det är kanske så att vi gamla inte förstår att de unga MÅSTE få supa till för att få ha roligt. Kanske att nöjes-etablisimanget har för låg toleranströskel och är för småsinta och SKA acceptera materiella förluster när de unga roar sig...