Finns det något värre än en svärmor? Dvs om man tittar på filmer och tror att dessa är sanningen.

 Jag har ingen svärmor. Hade en ca 1 månad. Sedan dog hon av en elakartad cancer. Några månader efter det att hon fått besked om att hon skulle få arbeta med barn. Hon älskade barn

 Min svärmor skulle ha fyllt 75 på tisdag. Min svärmor skulle ha varit mormor åt många barn. Det hade glatt henne.

 Men innan hon blev min svärmor kände jag henne. Vi fick träffas lite drygt ett år. Jag tror att vi hade haft det bra tillsammans. Jag dejtade hennes dotter. Hon var långt ifrån den skräcködla som målas upp i dåliga karikatyrer i (svenska) filmer.

 Det var roligt att vara tillsammans med henne. Hon hade alltid nära till skratt. Har ett antal bilder på henne. Tittar på dom ibland och försöker minnas. Minns poolen och grillkvällarna tillsammans med henne och övriga familjen.

 Hon satte mig gärna i arbete. Tittar på ett foto där jag putsar fönster. Minns också att jag skalade potatis. ... Hon passade min katt en gång, och det hade kunnat sluta riktigt illa....

 Hon var mycket duktig på att baka och laga mat. Man blev aldrig besviken efter ett besök i hennes hus. (OCH hennes mans givetvis!!)

 Svärfar var läkare och en av de första gångerna jag träffade min blivande svärmor (och resten av familjen med döttrarnas blivande män) var i närheten av min bostad. Jag hade ont i ryggen och fick stränga order att lägga mig på golvet med benen på en stol...

 På tisdag skulle hon alltså ha fyllt 75 år. Mer än en gång har jag funderat över hur livet skulle ha gestaltat sig om hon fått leva fortfarande. Men jag vet att hon blev glad över att jag gifte mig med hennes dotter. En dotter som satt i rullstol och som ärvde mammans starka vilja och glada humör.

 Ha det bra Britt!! Jag saknar dig!!