Även om jag idag har ett nytt liv, så glömmer man inte sitt gamla. Inte om det gamla varar över 25 år i alla fall!

 I dag för 3 år sedan dog Susanne. Vi träffades 1979 och var gifta sedan 1980. Hon hade en muskelsjukdom --SMA (Spinal Muskel Atrofi) -- som upptäcktes tidigt i hennes liv för att hon hade svårt att gå. Sedan ca 12 års ålder gjorde den henne rullstolsburen.

 Aldrig hörde jag henne beklaga att hon fått detta. Aldrig hörde jag henne beklaga att hon satt i rullstol. Hon älskade livet och var mitt uppe i planerna för att fira sin 50års-dag.

 2 år tidigare fick hon lunginflammation men hennes sons student fick henne snabbt "på benen" igen.

 Efter detta tog kroppen mycket stryk och hennes sista år i livet blev mycket plågsamt.

 En läkare hade "lovat henne" att hon skulle bli 40, men hon blev nästan 49.

 Hon slapp därmed vara med om sin pappas och sin fasters död. Tyvärr får hon inte heller vara med om sin sons bröllop. Ett bröllop som jag vet hade glatt henne väldigt mycket!

 Om hon nu inte sitter på ett moln och tittar ner på oss andra och i så fall gläds i sin himmel över det hon ser skall ske.

 Jodå det gick bra idag den första skoldagen.

 "Uppväxtvillkor" är det som gäller denna vecka. (Vad nu det kan ha att göra med jobbet som undersköterska...Men det är kanske bra att se in bakom vad som kan ha orsakat att en gammal människa är som den är)

 Tyvärr är det inte alltid så enkelt att begripa vad som det ges order om från katedern. Vad som gäller om detta tema. Hur det är upplagt och så. När den som lagt upp det hela dessutom själv är lika tvekande som vi andra så...

 Men jag tror vi fått grepp om det hela så att det skall fungera bra på redovisningen på torsdag. 

 Men innan skolan började så jämförde vi elever hur vi haft det under sommarens arbeten. Det verkar som om de flesta av oss haft en bra jobbesommar och helst hade fortsatt den biten lite till...

 Sista kvällen i frihet...

 I morgon börjar skolan igen. Känns "lite" trist när man fått känna på hur det är att jobba. Igen. Men det är inte mycket att göra åt det hela utan ställa klockan på 5 som vanligt för att komma i tid till Karshamn. För att sedan vara hemma igen klockan 17 ca. Långa dagar när man studerar.

 Börjar senare och slutar tidigare ändå blir dagarna längre...

 Vi var och hälsade på "svärmor" i Nättraby, min sambo och jag.

 Efter anmodan från annat håll besökte vi även kyrkogården för att titta på "Moses i vassen".

 En staty föreställande en vuxen Moses som antagligen någon gång stått i just vassen i Nättrabyån?

  Eller varför den nu kan tänkas heta just så...

Tyvärr vet jag inget om denna staty, men det hade varit roligt att göra det. Har inte hittat något på nätet om detta tyvärr!

 Fin liten kyrka liggandes vid en fin liten kanal. Nästa sommar skall vi sommaråka på denna kanal om tillfälle gives. Det finns en båt som utgår från Karlskrona tex.

 Men sötast är nog Ozzie. Ca ett år.

 En "oddeyed" katt. Han har två olika färger på ögonen. Därav namnet.

Första mötet mellan honom och våra två hundar slutade med KO-seger för Ozzie. Morr fräs och hundarna sprang långa vägar. Vår hund Molly -- finns inte längre bland oss -- hade därefter en stunds respekt för honom och smög fram och sneglade förskräckt på honom. Liten men naggande god från början.

 Ozzie är en retsticka. Drar sig inte för att mucka gräl med vare sig hundar eller katter i huset. Sitter under klösställningen och drar SvartNisse i svansen . Eller hoppar på honom eller Nilsson ute i trädgården.

 ETT djur har han dock respekt för, och det är Bella. Bella tål inte vad som helst och blir Ozzie FÖR frimodig jagar hon raskt bort honom. Fast egentligen tycker han nog att även detta är roligt för han kan inte låta bli att retas ens med henne.

 Ozzie är ständigt hungrig. Ständigt jamar han ynkligt för att vi skall ge honom en matbit. Eller kommer han på natten ynkligt jamande för att få lägga sig mellan oss i sängen och bli ordentligt kelad med. Nu sommartid är han dock oftast ute nattetid. Han är den av  våra katter som har minst revir och för det mesta är ganska nära huset.

 Tog inte lång tid för honom att få kläm på hur man tar sig över ett staket...

 Näst äldst är Nilsson. Han är lite drygt 2 år.

Det är den katt som varit dyrast för oss. Vad gäller själva inskaffandet.

Han var inte riktigt frisk när vi "fick" honom utan hade både öronskabb, infektion i ögonen och mask...

 Han var mycket hungrig när han kom till oss

 Men han är så "kär".  Efter sitt första år försökte han ett tag en maktkamp med Gammel Nisse. GammelNIsse var en katt JAG hade och som då var ca 16 år. Men gammal är älst och Nilsson hade aldrig någon chans. Vi såg honom efter detta som Nisses son, alltså Nilsson. (Innan dess hette han Nisse...)

 Nilsson är mycket kelen kisse. Han följer gärna med på hundpromenad vilket mötande har väldigt roligt åt.

 Han är verkligen en utekatt. Kommer för det mesta bara in när han skall äta. Även om han ibland i nåder accepterar att vara hos oss även nattetid.

 I familjen finns 3 katter.

Nisse är äldst. Han fick jag på köpet när jag blev med sambo.

Nisse är 10 år.

Av dessa 10 år har han tillbringat 8 som innekatt.

 Vi tycker att katter skall man ha ute. Speciellt om man bor på landet. Med lite bävan släppte vi ut honom första gången.

 Men Nisse är en förståndig katt. Han var försiktig från början.  Eller skall vi kanske säga feg...

 Efter ett par dagar hade han fångat sitt första byte som han stolt visade upp.

 En daggmask.

 Numera har har lärt sig att fånga större djur.

 Promenerar han på vägen och det kommer en bil flyttar han sig för det mesta med snabba kliv. Men som tur är kör ingen över honom om han skulle få för sig att stanna kvar på vägen.

(Innan honom hade jag en annan katt som LA sig på vägen och ibland vägrade att flytta sig...)

 Nisse tigger gärna mat, men fnyser åt det och går sin väg om det inte passar hans mycket speciella smaklökar.