är inte roligt. Aldrig någonsin. Men vissa problem kan uppfattaas som varande värre.

 Att år efter år ha ständig yrsel och aldrig få den förklarad kan inte vara roligt. Att genomgå undersökning efter undersökning men ändå inte få något besked måste vara ett helvete.

 Att stundtals ha dubbelseende.

 Att genomgå olika röntgenundersökningar, hjärnmätningar mm och ändå ingen kan förklara orsaken..

 Att vänta på besked från läkare som lovar höra av sig. Att lämna besked till sköterskor som säger sig meddela läkaren, men ändå utan resultat...

 Att nu även få problem med huvudvärk och illamående och då riktigt oroa sig måste göra livet ÄN mer outhärdligt.

 Ständigt detta ointresse från vården och ständigt dessa misslyckande att hitta orsaker...

 Allt detta har drabbat min son. I morgon tid hos neurologen. Törs man hoppas på att det NU äntligen kommer ett besked?