Idag när jag kom hem var det ovanligt tyst i huset. Lilleman har ju efter en vecka lämnat oss, och med sina föräldrar återvänt till västkusten. Så nu ÄR det lite tystare i huset.

Detta är ju inte ett roligt ljud att höra. Vare sig för en förälder eller en farfar.

Speciellt om man tror/vet att det beror på en ömmande mage

Men vad gör man som 2 månader gammal när något är fel och man vill meddela detta

Då är ju detta så mycket lättare att uppskatta

Och de stunderna övervägde och var många

Och visst var det skönt när han somnade efter att ha haft riktiga besvär

  Eller detta när han ligger och pratar.

Det har hänt mycket på bara en månad.

Sedan i midsomras då vi sågs senast

Han har mycket att berätta för farfar (eller andra som vill lyssna) "vår" lilla Elmer

Nog tyckte vi oss höra mer än ett ord..

Mer än en gång tittade han på sin omgivning med sina fina ögon

Mer än en gång funderade JAG över vad som eventuellt kunde tänkas

Om man nu kan tänka som så liten..

Men tystare och tristare har det blivit i vårt hus

 En bild kan säga mer än tusen ord sägs det. Här är TVÅ bilder där det verkligen stämmer.

Vi satt vid frukostbordet och såg då detta "utspelas". Kan man tolka dessa bilder på mer än ett sätt... Den kärlek och glädje som visas från det lilla barnet

Går väl knappast att misstolka vad den lilla gossen känner just där!