De sista veckorna har visat hur vi i Sverige bryr oss om, och protesterar, när orättvisor och hemskheter inträffar.

 Vi rusar till insändarsidor för att visa just detta: att vi bryr oss.

Några stora händelser har fått oss att reagera:

 Den första: I Syrien pågår ett inbördeskrig. Åtskilliga hundra dödas. Med och utan regimens gillande.

 I Afrika svälter tusentals. 1 barn om dagen dör pga svält.

 I Israel/Palestina är det krig.

Detta får oss svenskar att reagera och skriva vad vi tycker och tänker.

Eller....

 Tyvärr är det ju andra saker som media tycker att vi skall engagera oss i.

 En pojke har inte fått klä ut sig till pepparkaksgubbe i ett luciatåg.

 Disney har beslutat att stryka lite i en tecknad film som visas på julafton.

  DET har orsakat ramaskri och kommentatorsfälten har glött av ilska och indignation. HUR kan vi i Sverige tillåta detta...

 Dessutom känns det som om man i media har försökt provocera fram detta "hat" genom att komma med halvsanningar, eller åtminstone avstått från att presentera vissa fakta(?)

 Hur är det med pepparkaksgubben? Var det ett förbud eller en omröstning bland barnen? FICK han klä ut sig till denna gubbe före eller efter medias "avslöjanden"?

 Hur är det med klippningen i filmen? Hur kommer det sig att när två stereotypa beskrivningar av två olika människor klipps bort, blir det ramaskri? En tveksam beskrivning av en jude och en svart docka.

 Medan tidigare års strykningar redan glömts bort

 Och hur kommer det sig att det vecka efter vecka debatteras det riktiga i att kalla en BRUN kaka för Negerboll med motivering att ordet för SVART i Spanien är Negro?

 Hur kommer det sig att vi i Sverige kommer att spendera miljontals kronor på att köpa prylar till julklappar, men inte många av oss har en tanke på att ens lägga en tiondel på insatser där det skulle göra skillnad.

 Barn och vuxna svälter men här i landet stör det oss mer att julskinkan kanske inte räcker till alla. Eller hur grisen är uppfödd är också något som är fullständigt ointressant.

 Ibland vet jag inte om man skall skratta eller gråta.

Jo för resten:  det vet jag... :-(