En sak som slår mig när jag någon gång tittar på soffprogram på TV är detta

 Väljer att inte peka ut någon eftersom det är likadant varje gång. I princip. Detta råkar vara fotograferat på måndagsmorgonen men kunde varit vilken dag som helst. Tror jag. För jag tittar normalt inte på soffprogram. Men det känns vara ett återkommande scenario.

 Bilden till vänster är på en man. Bilden till höger på en kvinna.

 De satt i samma soffa i samma programpunkt.  

 Hur kommer det sig att männen på bilden INTE väljer att sitta som kvinnan i mitten. Eller som programledaren på soffan till höger.

Utan så här

 Vad vill männen till höger (be)visa).

  I detta fall hade det inte spelat så stor roll, men det finns tillfällen JAG är glad att kvinnan i mitten inte sitter som männen som omger henne...

 ÄR det medvetet?

 TÄNKER de ens på hur det ser ut?

 Eller, som man är man så van att ta plats att man bara gör det?

 JAG vet ju inte hur kvinnan i mitten upplever situationen. Hon kanske är så van även hon så hon slutat reagera. Kanske insett för länge sedan att så är det bara.,

 Men det ser inte bekvämt ut. Närmast trångt.

2 personer gör så mycket som möjligt för att ta så stor plats som möjligt.

1 gör vad som är möjligt för att ta så LITE plats som möjligt.

 Men det hade varit intressant, om så bara en gång, om programledaren i direktsändning tagit upp det hela.

 Men antagligen är det inte heller för denna någon konstighet...

 Det är nog helt enkelt så att jag överreagerar...

 Har noterat att även ensamma män i soffor på TV gärna brer ut sig

 Av en händelse råkade jag på denna sida. Den handlar om in och utflyttningar till och från olika länder. Dels i antal människor men även hur många % invandrare är av ländernas befolkningar.

Sverige påstås ju vara en toppnation vad gäller invandring. Enligt denna lista är vi inte ens top 10...

 kan man ha många åsikter om. Inte minst efter programmet om "Barnfattigdom".

Detta har sannerligen många också haft. Var därför med intresse jag följde reprisen av detta program.

 Som vanligt slås man av en sak: De som driver samma tes som Janne Josefsson stryks medhårs och möts av glada leenden och nickanden.

 Medan de som INTE tycker som han, de som programmet ska kritisera, möts av svarta ögon och ilskna följdfrågor.

 Hur kommer det sig att det sällan är så att de som tycker som programmet får följdfrågor som är kritiska.

 Programmet tog onekligen upp intressanta frågor/problem.

 FÅR man röka som fattig? ÄR det OK att röka för 300:-/veckan och sedan påstå att man inte har råd med 200 på 6 månader?

 KAN man jämföra Sverige och tex Afrika?

 Kan man som utfrågad i en utpekad statsdel ha intresse av att ljuga och säga att man INTE är fattig? Kan det kanske vara så att det känns en aning fel att komma till ett land och sedan påstå att man har det för dåligt.... Knappast något som vissa grupper(!) skulle acceptera utan att komma med en massa hatiska kommentarer

  Kan man okritiskt ta in att Janne J frågade: "Hur kan du påstå att det är 240.000 fattiga barn i Sverige om du inte har belägg för det?"

 när en självklar fråga tillbaka vore: "Hur kan du påstå att det INTE är det om DU inte har belägg för det?"

 Är det så självklart att jämföra fattigdomsbegreppet i olika länder. KAN man ens det?

 Är det så självklart att fattigdom alltid handlar om pengar?

 Vad som är rätt eller fel vet jag inte, vet bara att ibland hade jag önskat att Janne Josefsson hade suttit bredvid mig så jag hade kunnat fråga/påtala vissa saker...

 Så här mysigt kan man ha det en vardagskväll när en del av djuren är inne och vill ha sällskap

Eller kanske far upp i dagen..

Jämförelse del 4 kan tyvärr ej göras pga bildbrist.

Eller kommer en del kanske härifrån?

   Han till vänster är nog något äldre än han till höger. Har jag för mig ca 2 månader (?)