Jo det kunde kanske tolkas som om jag börjar bli glömsk. 

Fast börjar....

Det känns som om hela huset är fullt med kom-ihåg-lappar för att jag inte ska just glömma något viktigt.

 Men jag tänkte allvarligare än så. Det är lätt att skratta åt bilden nedan. Men den bistra sanningen är ju att många lever med just detta.

 Eftersom jag arbetar med gamla människor träffar jag även på personer med just minnesproblem. I dagligt tal: Dementa.

 Att vara dement och veta om det är INTE roligt.

 Att veta att man glömmer, men inte VAD är jobbigt. 

 Att fråga för 5e gången på lika många minuter: vilken dag är det, är inte ovanligt.

 Att veta att man igår var med om något roligt, men att ha glömt vad, är inte roligt. Även om man kan läsa om det i sin almanacka, så är det inte samma sak.

 DÄRFÖR fastnar skrattet ...

 Ibland hittar man små guldkorn i bloggvärlden. När jag letar letar jag inte efter Blondinbella eller allt vad de nu heter. Jag är intresserad av att läsa bloggar om "vanliga" människor. Men människor som trots det sticker ut lite. I positiv mening då.

 Eftersom funktionshinder är något som engagerat mig länge -- sedan 1978 då jag gjorde vapenfri värnplikt på långvården i Kalmar, sedan via Furuboda och ett äktenskap med en kvinna i rullstol -- blir jag extra glad när jag hittar personer som engagerar. Fick tipset via lokaltidningen vilket jag är tacksam för.

 En 18 årig tjej med Spinal muskelatrofi typ 2, delar med sig av sitt liv. Att hon dessutom kan hantera en kamera gör ju inte saken sämre....

 Min fru hade SMA typ 3...

 På något sätt är det som att skrattet liksom fastnar i halsen...

 Vi såg dessa skyltar på en loppis. Tyckte de kunde vara "kul" att ha på köksväggen

Läser man dessa skyltar noga ser man dock att de inte passar ihop