modernatur

10 maj 2009 19:55

Det beror på hur man skämtar, med vem, var man befinner sig, vilken sinnesstämning man befinner sig i och fram för allt i vilken sinnesstämning den som det skall skämtas om/med befinner sig.

Jag är smällfet, gillar inte när folk snackar bantning och diet eller pratar om vilka sjukdomar man kan få om man är fet, hur kort liv feta får, hur mycket feta kostar landstinget och kommunen osv osv. Jag tar det personligt som om det var en pik till mig.
Däremot om mina närmaste säger det till mig så är det ok för jag vet att dom inte menar mig eller kritiserar mig.

Att komma in i ett fika rum på jobbet eller på en rast i skolan och få höra såna saker kan vara sårande. Även om dom inte pratar med mig eller om mig.

Inte sitter man väl och skojar om döden eller talar om hur dyra begravningar är i samma rum som det ligger en döende person. Eller skojar om dom som har Downs syndrom i samma rum dom man vet att det sitter föräldrar till ett handikappat barn.

Numera tycker jag man kan och får säga vad som helst, utan utan att bry sig om vad omgivningen tycker eller om man kan såra någon.
Jag prövade på att vara lärare några gånger i en årskurs 4. Deras sätt att "skoja" med varandra var ganska grovt. Dom lite äldre "barnen" var ännu värre. Kunde höra dom i bland när jag gick ut med hundarna. Vill inte skriva här vad dom sa, men det var grovt.
Vad vi behöver i vårt samhälle är mer empati och att barnen redan i första klass eller redan på dagis får lära sig att man säger inte vad som helst.
Att det är coolt att vara snäll och omtänksam.