modernaturm

24 maj 2012 17:31

SÅÅÅÅÅÅÅÅ bra skrivit.
Hur kan barnen välja när dom inte fått lära sig det sedan dom var unga och på ett naturligt sätt kommit in i det?
Har man bara svärande och supande kompisar omkring sig och folk som talar föraktfullt om kristna så blir man sådan själv. Har du kristna vänner så är risken minimal att du hamnar snett i samhället. Du får redan som liten lära dig vad som är rätt o fel, du får lära dig att jättekul utan alkohol och droger. Att umgås med både killar och tjejer på ett naturligt och sunt sätt. Att lära dig värdesätta en människa utifrån det hon/han är inte efter klädsel eller utséendet. Du kan umgås med både gamla och unga och med människor med olika nationaliteter och finna att dom är jättetrevliga och att man kan ha så roligt och trevligt tillsammans. Så varför man inte skulle kunna låta barnen gå i kyrkans barntimme eller söndagsskolan fattar inte jag.

Monica

25 maj 2012 19:32

Det handlar väl inte om att kristendomen är en hemsk rörelse, det finns både väldigt fina saker och väldigt fruktansvärda saker i bibeln. Men vad säger att det enda som står mellan ett meningsfullt liv och ett hopp med huvudet först ned i alkohol och droger och oärlighet är kristendomen?
Att världen skulle vara en ond plats och att kristendomen är det enda goda?

Det är väl heller ingen som påstår att svordomar är någonting bra och jag kan inte riktigt se vad det har med saken att göra. För det mesta lär sig barn att svära på dagis och i skolan och det har väl ingenting med religion att göra. Det går inte riktigt heller att jämföra godis och mat och att lära barnen att uppföra sig, med kyrkans barntimme. Visst, du tänker att det också kränker deras fria vilja, men det är ändå en stor skillnad. Om barnen inte äter ordentligt blir dem hungriga, därför måste dem äta ordentligt. Om barnen inte får lära sig att uppföra sig så blir de ohanterliga. Om dem inte går i söndagsskolan så händer ingenting.
Sedan så är det ganska konstigt att tro att barn som inte kommer i kontakt med religion aldrig kommer att bli religiösa som vuxna. De flesta kommer under sin uppväxt in i perioder av sökande, då de börjar undra vad allting går ut på och vad meningen med livet är. Det är DÅ man kan börja prata om sådana saker. Om det händer när hunden dör när de är sju eller när de börjar läsa religion i skolan, det får man ju se då.

Många kristna verkar tro att innan kristendomen uppstod så bestod världen av ondska och barbarism och att det inte fanns någon omtanke, förlåtelse eller förståelse för de svaga. Men detta har predikats av många. Kan nämna Cicero (106- 43 fvt) och Seneca (4- 65 vt) och dem vet vi ju dessutom att dem har funnits. Mycket av det Jesus ska ha sagt och gjort finns det liknande saker att läsa om i äldre judisk religiös litteratur och olika österländska läror.

inge

28 maj 2012 17:17

Efter att ha läst din och mammas kommentarer både här och på min blogg så får jag intrycket att ni visst anser att kristendomen är det ända goda i en så hemsk och mörk värld. Jag själv håller inte med om att världen är så full utav droger och hemskheter och att föräldrar som inte är kristna låter barnen svära och bete sig hur som helst. Mitt svar till både mamma och dig är att alla människor gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar. Sedan vet ju vi alla om att det finns ett och annat rötägg i världen och att det inte är solskenshistorier som får ta plats i media eller vid fikabordet, men jag tror ändå att rötäggen är en ytterst liten del. Sedan kan jag inte förstå hur ni tänker med att barn som inte kommer i kontakt med kristendomen som små ALDRIG själva kommer att intressera sig eller ta kontakt med religion ?

Som jag själv minns det så hade jag många tankar och funderingar kring andlighet och religion under min tonårstid. Så som jag förstått saken så är det en naturlig del under uppväxten att varje individ börjar intressera sig över livets stora frågor. Sedan är det ju inte heller så att kristendomen passar alla och vissa personer är helt enkelt inte religiöst lagda och då spelar det hur som helst ingen roll hur många timmar dom spenderade i söndagsskolan, utan snarare tvärtom ;)
Hur som helst så tillåter inte dom flesta föräldrar sina barn svära utan det lär dom sig i förskolan eller bland kompisar och det kan nog vara lika svårt för en kristen familj att undvika, hur mycket man än säger åt dom. Man får ju nästan det intrycket att ni verkar tro att alla agnostiker och ateister låter sina barn svära dricka och bete sig allmänt hemska (och att det aldrig händer med barn från kristna familjer)

Tolmia

31 maj 2012 10:48

Jag är kristen förälder.
Men jag håller bara delvis med här.

Jag förstod att första delen av inlägget var ironiskt.
Men det låter lite som att bara man blir kristen så blir allt frid och fröjd och barnen slutar svära och blir plötsligt välartade och lätta att ha med i affärer.
Det kan jag dementera att så är det verkligen inte.

Jag som har barn med funktionshinder och även själv har det vet att det är svårt att uppfostra barn.
Till och med fast man är kristen.

När man ser en situation med barn som skriker i affären så tänk inte att de där föräldrarna är sämre än andra föräldrar.
Det som ser ut som att barnet är ouppfostrat kan vara något helt annat.

Det kan finnas dolda funktionshinder.
Det barn som verkar ha fått för lite uppfostran kan vara det barn som föräldrarna jobbar mest med.
De kanske jobbar dygnets alla vakna timmar med att lära sitt barn det som andra barn kan lära av sig själva.
Att då tänka att bara den familjen blir kristen kommer alla problem att lösas stämmer inte.
Visst är tron en trygghet och en hjälp för en trött förälder som kämpar.
Men Gud och Jesus får aldrig bli ett slagträ eller ett hot att användas mot barn för att få dem att sluta svära och börja "lyda".

Att lära ut vad som står i bibeln till barn är verkligen inte lätt.
Men det är värt det om man gör det på ett rätt sätt.
Annars är risken att det får motsatt effekt.

Jesus är väl den lättare biten om man säger så.
Att man ska dela med sig, hjälpa andra osv.
Det går att översätta till barnens värld om man gör det rätt.
Jesus står för så mycket bra och är en vän som aldrig sviker.
Han och Gud är ett som det står i bibeln.

Värre är det med en del personer i gamla testamentet.
Till exempel David som hade ihjäl den långe mannen med en sten.
Är det rätt att döda nån bara för att den är lång och gapar och skriker???
Det tål att tänka på.

I vissa fall ska man nog låta bli att blanda in tron.
Det kan bli en genväg som är livsfarlig.
Att lägga ord i Jesu mun som han aldrig sagt.
Att försöka skrämmas med Gud och Jesus.
För att få som man vill som förälder.
Att skrämma barn att svordomar är farliga
Det är inte rätt.
Det finns värre saker än svärord...

Nej man får tänka sig för som kristen förälder.
Det var lite av mina tankar.
Hoppas du förstod hur jag menar.