En provocerande kommentar till en kommentar:

 "En rolig historia":

En man föll över bord ute på havet. Han bad till Gud för att få hjälp av honom.

En liten stund gick så kom det en båt. Kaptenen ville rädda honom. Men fick svaret av mannen i vattnet:

 -- Gud hjälper mig.

 Mannen fortsatte be till Gud om hjälp. En ny båt kom. Ny kapten ville hjälpa mannen.

 -- Gud hjälper mig.

 Det slutade så illa att mannen till slut inte orkade hålla sig flytande längre utan drunknade.

 Efter döden träffade han Gud och frågade varför han inte fått någon hjälp.

Gud svarade då:

--Vem tror du det var som skickade båtarna...

 Vad vill jag ha sagt med detta. Ibland kanske Gud sänder hjälp på ett sätt vi inte väntat oss. Eller hoppats på....

 Är det kanske Jehovas vittnen som har den rätta synen på hjälp från Gud. Där vägrar man nämligen blodtransfussion. Vilket är "allmänt" illa omtyckt av andra. Men det är ju deras sätt att säga att det är Gud som bestämmer.

Att vägra ta emot blod kan ju vara direkt avgörande för om man lever eller inte. Alltså aktiv(!?) dödshjälp om en läkare väljer att lyssna på Vittnet.

 Hur skall man som Kristen ställa sig till den obligatoriska vaccineringen till hösten mot svinpesten? Se det som ett verktyg från Gud eller vägra ta...

 Hur skall man egentligen ställa sig till mediciner? Är det Guds sätt att gripa in genom att låta folk upptäcka rätt blandning för att komma till rätta med sjukdomarna. Eller griper vi in på fel sätt.

 Kommentaren säger ju att det är Gud som skall bestämma när det skall ta slut. Absolut så. Men HUR skall vi låta detta beslut komma? Genom att acceptera läkarhjälp eller att vägra....?

 Hörde precis talas om ett nyfött barns dödskamp. Det beslutades att barnet inte skulle få någon mat. Vet ej varför. Barnet blev tunnare och tunnare och var vid döden endast ett skelett. Sista timmarna var dock väldigt jobbiga för det lilla barnet. Baby som det var hade det en väldigt livsgnista trots allt 

 

laffe

17 juli 2009 08:12

Jag tror så här. Gud har gett oss livet och han bestämmer dess start och avslut. Gud har även gett oss läkarna som Guds händer.

Läkarnas uppgift är att i alla lägen försöka rädda liv. Det kan aldrig vara meningen att en läkare skall vara behjälplig med att avsluta liv. Som kristen anser jag att vi ska ta emot den hjälp vi får från läkarvetenskap genom att ta emot blod och använda mediciner för att kunna fungera och ha ett bra liv.

 

Stig" title="http://cyberliv.bloggagratis.se]Stig[/url]" target="_blank">cyberliv.bloggagratis.se]Stig[/url]

26 juli 2009 20:55

Jag tror att Gud tycker det är OK att vi tar hjälp av läkare och den medicinska kunskapen, men däremot inte att vi människor ska leka Gud... då är vi ute på farliga vatten...

Stackars baby... tänk så många nyfödda vi grymma människor behandlar på ett sånt vidrigt sätt... Babyns livsgnista var säkert jättestor... klart den ville leva... tänk då på alla vuxna i sjuksängarna... det är få som verkligen vill dö där och då...

Ibland är det en tyngd att ha varit med och känt så många handikappade, fyllon, knarkare, hemlösa mm som dött... för jag vet att dom som verkligen ville dö är väldigt få!!!

Det är dom jag tänker på när sånt här diskuteras...

http:// cyberliv.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

                       Men även utanför centrala delarna...             ...

   Har man tillbringat tiden mellan 17.45 och 23.50 på akuten/röntgen -- 6 timmar 'är det ju inte så farligt att vänta ytterligare bara 2 timmar. Får man kanske acceptera att Skånetrafiken har trafiksvårigheter även med taxi/färdtjänst en dag/natt ...

   Onsdag  Efter arbetet. Nästan hemma från hundrundan. Kanske 500 meter kvar. Hälsade på man som i traktor plogade vägen Halt. PANG AJ AJ AJ Kom upp -- TROR jag. Vill jag minnas i alla fall. Nästa minne: på magen vid liten buske i ...

        Potatis skalas, kokas och pressas                                Bacon, fläsk, och för bättre(?!!) smak Isterband tärnas I detta fall valdes fläskkarré istället för fläsk            Samt stekes tillsa...

   Tiden går. Den kattunge som hämtades 12 veckor gammal i augusti, växer så det knakar och fyller idag 7 månader.     I stort sett accepterad av alla. Även om Nilsson -- egentligen Pollux -- snart 10 år, ibland har åsikter om honom     ...