Idag skulle min svärfar fyllt 75.

Han var läkare och aktiv "in i det sista" när han tragiskt ryktes bort.

Första gången jag träffade honom var tillsammans med min blivande fru och hans övriga familj.  Jag hade ont i ryggen och han "kommenderade" ner mig på golvet. Ryggläge med benen på en stol.

 Så man undrar ju vad deras första intryck av mig blev..

 Duktig man och efterfrågad överallt. Hade svårt att säga nej när man bad om hans hjälp så han var alltid upptagen.

 Vet också att han var mycket uppskattad på allergimottagningen i Kristianstad.

 Han hade ett varmt hjärta och tvekade aldrig att hjälpa till. Om någon med alkoholproblem -- och dessa var välkomna i hans hem -- kom och bad om hjälp, tvekade han inte. Men han gav dem inte pengar utan köpte istället maten åt dem. På det sättet FICK de ju en bra och reell hjälp.

 (Tänker man på svärfar tänker man på både Jonny moped och Kalle glas...) 

 Ledde Sångarbröderna i Pingstkyrkan i Kristianstad. Spelade fiol -- vilket kanske inte alltid uppskattades av döttrarna...

 Mot slutet av karriären arbetade han i Norge och var även med och startade upp en klinik(?) på sydligare breddgrader.

 Hans fru dog alldeles för tidigt bara 46 år gammal, och hans dotter blev bara 48.