Idag kom en pappa som förlorat ett barn och höll föredrag. Hans dotter -- född 81 -- hade en grav hjärnskada och avled endast 25 år gammal.

 Det var en tidvis skrämmande berättelse om hur stark man måste vara om man har ett handikappat barn.  Inte minst när man slåss  mot dem som har hand om pengapåsen i kommunerna.

 Samtidigt är det bara att konstatera att föräldrar många gånger gör en väldigt krävande insats. Dels då med att rent praktiskt sköta om sitt barn. Plus att samtidigt då slåss mot byråkrater och andra.

 Samtidigt kan jag konstatera att allt för mycket kände jag igen från egna erfarenheter. Inte för att min insats varit alls så krävande som pappans, men jag kände igen hur det är att slåss mot kommun och försäkringskassa.

 Han snuddade vid färdtjänsten men där kan man bara konstatera att det finns mycket som kan förbättras.

 Tyvärr kände jag också igen mycket av dotterns sista tid med familjen...